Litet T

Jag har inte alltid prioriterat lycka. Det fanns en tid då jag tänkte att jag inte va värd de.. sen kom det en pojke och först tänkte jag att jag inte var värd honom heller.. det tog ett tag men tillslut så insåg jag att om jag är värd nog att leva så är jag värd nog att leva lyckligt.

För detta älskar jag honom. För att han verkligen ser mig, För att när han är här så är jag inte rädd.. och för varje dag som han gör mig lycklig bara genom att finnas.


Varför skulle man för ens en sekund fundera på att ge upp en sådant övermänsklig känsla? För när allt kommer omkring så lever vi för att känna..

Om man alltid gör och väljer det som gör en mest lycklig så borde man alltid vara lycklig och visst kan hända att man hamnar på snespår men det är aldrig försent att kämpa för det man vill ha..

JAG DÖR HELLRE I KAMP ÄN I GÖMMA